Nattskräck

Skönt när man får en förklaring på konstiga saker. Då ter de sig inte lika konstiga längre. Som att Viktor några kvällar i rad vaknat alldeles hysteriskt skrikande. Konstig blick som om han inte var riktigt vaken och han blir om möjligt än mer hysterisk om man försöker trösta. Han skriker hysteriskt i kanske 5-6 minuter och sedan somnar han lika plötsligt om.
En googling och förklaringen fanns där. Det är sk "nattskräck" (parasomnier). Låter värre än vad det är. Helt ofarligt och kan vara nåt man ärvt av föräldrarna. Om de gick i sömnen som barn tex (och det gjorde ju jag - skyldig!). Ett slags förvirringstillstånd mellan sömnstadierna...

Särskilt vanliga under barndomen är de parasomnier, som inträffar mot slutet av djupsömnperioder. Det handlar främst om förvirringstillstånd, nattskräck och sömngång och olika blandformer av dessa.

Vid dessa tillstånd beter sig barnet som om det var vaket, fast det i själva verket fortfarande sover djupt. Barnet sätter sig upp i sängen och stirrar med konstig blick. Det kan prata, smacka, dunka, klappa, går ofta upp ur sängen och det värjer sig mot närmanden. Barnet beter sig förvirrat.

Ibland ser barnet alldeles skräckslaget ut och kan skrika hysteriskt. Det är då man kallar det nattskräck, som alltså är en variant av de vanligare enkla förvirringstillstånden.

Attackerna brukar spontant upphöra efter tre till tio minuter men kan vara både kortare och längre än så. Plötsligt ser sig barnet omkring på ett normalt sätt och har då ingen aning om vad som hänt. Sedan somnar barnet oftast mycket snabbt. (Citat från barnläkare Berndt Eckerberg)

Gonatt!