Viktor, jag, mamman J. och baby U. satt på andravåningen hos grann-vännerna. Vera och M. lekte på nedervåningen. Plötsligt märkte vi att det var lite väl tyst där nere och gick ner för att kolla till busfröna. Paniken växte när vi inte hittade dem. Altandörren stod på glänt och så upptäckte vi att barnens skor och jackor var borta. Hjärtklappning. Väninnan J. rusade iväg för att leta medan jag stannade i huset och väntade. Hemma hos oss på vår innergård hittades de två rymlingarna. De hade helt själva gått ett helt kvarter hem till oss. Antar att en ny era har börjat. En nyväckt känsla av självständighet.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar